Långpass som borde ha varit 11km
... men som bara blev 10.94. Kanske inte så stor skillnad men lite irriterande. Jag hade bestämt mig för att springa norrut på cykelvägen utmed Huddingevägen men väl framme i Huddinge sprang jag vilse, fick springa tillbaka och leta bättre vägval. Dåligt skyltat, inte snöröjt var några av orsakerna. Detta gjorde att jag tappade fokus, fart och tillbaka vägen blev kortare än vägen ut.
Dobbarna funkar hyfsat förutom att gummit som håller fast dem på skon klämmer på tårna. Ett tag trodde jag att jag förfrusit tårna på högerfoten pga dålig blodcirkulation men tack och lov satt de kvar när jag kom hem.
Min ljudbok tog också slut och jag fipplade med iPhonen samtidigt som jag sprang och försökte hitta musik. Det ordnade sig till slut med mixmegapol men helt plötsligt dog det också så det fick bli nytt fipplande och till sluta Gaggade Lady i lurarna.
Passet idag lärde mej att det är viktigt med fokus och koncentration om man ska få ut det mesta av träningen. Fipplande och orienteringsspringandet fick mej att bli spänd, ha dålig hållning, tappade rytmen i andningen m.m. Resultatet är att jag känner mej mer sliten i kroppen är någon gång innanm jag har ont i vänster fot och den goa känslan har inte riktigt infunnit sig ännu.
Gör om och gör bättre nästa gång!
Lattepappa
Jag är inte bara en nördig löpare. Jag är också föräldraledig med min dotter Filippa. Det är dag 12 på ledigheten men eftersom "the mother" har haft semester så är det i praktiken dag 2. Jag måste erkänna att det inte är helt enkelt. Inte nog med att F är sur och tvär och saknar mamma - det är mycket att tänka på som skall koordineras. Nu ler, skadeglatt, många mammor och säger:" Där ser du, det är inte så lätt som du trodde!!" men jag har aldrig påstått att det är lätt. Jag har sett på denna dagen med bävan och det känns inte allt så roligt som det politiskt korrekt borde göra.
Vad är det som är svårt? Tidspassning - hungrig - trött - jag är alltid lite off och kommer på vad som är fel för sent. Så det blir mest damage control hela tiden.Sen är ju inte F den enklaste sömnmänniskan heller och det påverkar nätterna en hel del vilket i sin tur påverkar dagarna osv...
Jag måste också erkänna att det är tråkigt att vara hemma. Jag saknar jobb väldigt mycket. Därför har jag idag satt mej på Flempans ända civiliserade ställe - Waynes Coffee. F sover i vagnen och det är inte allt för långt hem om något skulle gå fel. Vi vågar inte på oss några längre utflykter än. Att packa en skötväska med blöjor, tvättlappar, extrakläder, mat... oj, det känns alldeles för avancerat än.
Ikväll har jag night out - ska spela med en orkester tillsammans med min stora dotter.
De senaste passen
Det går riktigt bra just nu. Förkylningen är så gott som borta och det känns som om kroppen verkligen svarar - när det gäller kondition. Vikten syns det inget på ännu...
Underlaget är inte optimalt men så länge jag håller mej till cykelvägarna här omkring så funkar det ganska bra. I Danmark var jag tvungen att springa på vägen. Nu var det inte så mycket trafik men det blir ett störningsmoment.
Inga skador. Foten gör lite småont ibland men jag känner inte att det är problem. Höger lårbaksida (eller vad det kallas) känns också bättre. Det är fortfarande stelt i hälarna där hälsenorna fäster men det är inget jag lider av i löpnigen - bara mellan passen.
En utmaning nu är, som alltid, schemat men det går lite bättre nu när jag är föräldraledig. Jag kan tyvärr inte ta med F i löpvagnen. Underlaget är alltför ojämt och det skulle bli obekvämt för henne att studsa omkring.
På det hela funkar det bra.
Årets första löprunda
10 km med underbara förutsättningar. 0 grader, solsken och bra underlag. Jag fick också chans att prova mina födelsedagspresenter, en funktionströja, mössa och vantar. Det blev lite för varmt när jag vände och fick vinden i ryggen men skönt med riktiga grejor.
Formen är väl så bra den kan vara. Lite förkyld men inget allvarligt. Jag håller tiderna som jag ska. Högerfoten får jag lite ont i i slutet av passen men det är överkomligt. Bara vikten skulle röra sig nedåt så vore allt perfekt.
